Det är hisnande att tänka på hur mycket som hänt under Carl Mattssons liv. När han föddes 1908 hade vi inte allmän rösträtt i Sverige. Arvid Lindman var statsminister och första världskriget låg åtta år fram i tiden.
Carl fyllde 105 år den 7 mars och hade 38 personer på besök på äldreboendet Jägaren där han bor sedan ett år tillbaka.
– Det var roligt att det kom så mycket folk. Jag fick många presenter och alldeles för mycket praliner, säger Carl.
Hade du trott att du skulle bli 105 år när du var ung?
– Nej, säger Carl och skrattar.
– När jag gifte mig 1964 sa jag att det skulle vara roligt att leva i 30 år till. Men nu har det gått nästan 50 år sedan dess.
Hur hälsosamt har du levt?
– Jag har nog i stort sett levt som folk i allmänhet. Men jag har alltid haft koll på vad jag ätit och inte stoppat i mig för mycket. Jag har druckit med måtta och rökte bara under en period på 30-talet. Det var tur att jag slutade så tidigt med det.
– Sedan handlar det om att ha rätt arvsanlag. Min mamma och flera andra släktingar har blivit över 90 år.
Från balkongen har man fin utsikt över Strömsvattnet och lägenheten är inredd med Carls egna möbler, tavlor och saker.
Prisskåpet vid bordet är fullt med bucklor från Carls idrottskarriär. Hela livet har han hållit igång med olika idrotter, framför allt skytte där han bland annat ställt upp i flera SM.
Som 76-åring började han med golf, vilket han höll på med ända fram till förra året. Faktum är att han var Sveriges äldste aktive golfare innan han drog sig tillbaka.
– Det var underbart att hålla på med golf. Men balansen saknas numera. Jag skulle säkert kunna slå en boll 100 meter fortfarande, men jag står inte stadigt längre. Men jag träffar fortfarande golfkompisarna nere på Kaffedoppet nån gång i månaden. Det är roligt att hålla kontakten med dem.
Carl är fortfarande vid 105 års ålder fullständigt klar i knoppen och kan berätta i detalj om sitt liv.
Ursprungligen kommer Carl från Tjörn. Efter att ha bott och jobbat i Göteborg i många år och arbetat som möbelsnickare på Götaverken fick han 1964 ett erbjudande att bli verkmästare på trähusfabriken i Skee (numera nedlagd). Han och hustrun köpte hus och flyttade dit. Efter pensionen 1975 flyttade de till centrala Strömstad.
Hur står det till med den fysiska hälsan?
– Jag har ju haft problem med hörseln länge, det började redan när jag var ung. Sedan har jag haft lite krångel med prostatan och opererats för det ett par gånger. Men jag har alltid haft en stark fysik trots att jag är finlemmad.
Carl har ingen nära familj kvar i livet. Hans hustru avled för två år sedan och hans enda dotter gick bort som ung. Några barnbarn blev det inte. Men Carl håller kontakten med sina kvarvarande släktingar, bland andra en faster som är över 90.
Hur trivs du på äldreboendet?
– Man kan inte klaga. Jag tycker mycket om tjejerna som jobbar här, de är väldigt bra. Det är bara det att man inte är fri att göra som man vill, man får anpassa sig, till exempel när det gäller tider för att äta.
Men han kan ändå ge sig ut på egna utflykter emellanåt.
– Jag har en scooter utanför dörren och med den åker jag ut på ärenden på stan. Jag handlar och åker till banken och apoteket. Och så träffar jag som sagt golfkompisarna ibland.
Vad har du för planer för den närmsta framtiden?
– Jag har inga planer. Jag hoppas bara att jag inte blir ett kolli utan att jag är så frisk och klar som möjligt när jag går bort.
När bilderna ska tas till reportaget reser sig Carl och kliver ledigt ut genom balkongdörren. Vårsolen skiner på en pigg 105-åring.
Ålder: 105 år
Familj: En faster och flera brorsbarn i Stockholm och Kville.
Bor: Jägarens äldreboende i Strömstad.
Favoritmusik: Tycker om klassisk musik, gärna stråkkvartetter.
Senast lästa bok: 100-åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann.
Skulle ta med till en öde ö: En söt och fin tjej.
