Fred Gudnitz var före sin tid och förstod att hällristningarna daterar sig från olika epoker. Därför färgsatte han dem olika. Nätet är av äldre datum än de båda röda skeppen. Bilden är från Sotetorp.
Fred Gudnitz var före sin tid och förstod att hällristningarna daterar sig från olika epoker. Därför färgsatte han dem olika. Nätet är av äldre datum än de båda röda skeppen. Bilden är från Sotetorp.

Fred Gudnitz – 1952–1978

ANNONS

• År 1948 gick Fred Gudnitz i land i Hunnebostrand. Han var konstnär, född 1904 i Ballerup i Danmark och målet var Lappland. Han ville måla “exotiska” motiv. Men försommarens Bohuslän var förtrollande. Han fastnade och blev kvar livet ut.

Ganska snart efter sin ankomst till Hunnebostrand startade Gudnitz måleriundervisning för konstintresserad ungdom. Hobbyskolan kallades Hunneboskolan och var framgångsrik. Efterfrågan blev stor och han startade kurser i måleri och konsthantverk även på andra håll i bygden. Det anordnades också utställningar av elevernas hobbyverksamhet, bland annat i Strömstad.

•I Bohuslän kom Gudnitz i kontakt med hällristningar. En söndag eftermiddag satt han på ett stenblock intill några hällristningsbåtar och såg dem plötsligt börja röra på sig. Han satt som förtrollad. Gick sedan hem och bestämde sig att i fortsättningen viga sitt liv åt hällristningsstudier. Han flyttade till Underslös, där han av kommunen lyckats hyra ett övergivet gammalt skolhus. Det blev hans hem livet ut.

ANNONS

Här grundade han Tanums första hällristningsmuseum 1952, som numera drivs av en privat stiftelse, Scandinavian Society for Prehistoric Art med inriktning på dokumentation och undervisning i dokumentation av hällristningar i Tanums Världsarv.

• I Underslös började Gudnitz kopiera ristningar, ritade vykort som han sålde, guidade turister, höll föredrag. När tillfällen gavs reste han utomlands, till exempel till Italien, sökte upp hällristningsforskare i Tyskland och Danmark samt uppmuntrade alla han kom i kontakt med att besöka hällristningarna i Bohuslän.

Tack vare sina språkkunskaper tog han årligen hand utländska turister och guidade dem bland Tanums hällristningsfält. Om somrarna organiserade han kurser i hällristningskunskap och kopiering medelst avklappning. Inte minst viktigt var att Gudnitz dokumenterade och registrerade ristningar och skapade ett hällristningsarkiv och bibliotek i museet.

• Trots betydande ekonomiska problem höll han igång verksamheten i 25 år. Det han lade grunden till blev en grundbult, kring vilken den fortsatta verksamheten vuxit och utvecklats, numera i samarbete med svenska museer, Göteborgs Universitet och myndigheter. Museet är den enda institution som kontinuerligt haft utbildning i hällristningsdokumentation i Nordeuropa.

• År 1978 lämnade han med ålderns rätt ledningen av museet, ordförandeskapet i sällskapet och medverkan i redaktionskommittén för årsskriften Adoranten. 1982 fick han Tanums kulturpris. I september 1985 avled Fred Gudnitz och begravdes på Tanums kyrkogård.

ANNONS
ANNONS