I anslutning till artikeln i Strömstads Tidning den 11 oktober kommer här några ytterligare synpunkter.
Dialyspatienter är en särskilt utsatt grupp, ofta som en konsekvens av andra funktionshämningar. Transport och behandling är krävande och bidrar i stor utsträckning till att ytterligare försämra dessa patienters livskvalitet. Transporttiden för behandlande enhet bör vara så kort som möjligt och helst inte överstiga 30 minuter.
I den så kallade "Kok-boken", Krav- och kvalitetsboken, är denna typ av krav fullständigt frånvarande. Man skulle kunna beskriva "Kok-boken" som ett byråkratiskt uppkok vars innehåll varierar från region till region.
Politiker har enligt min mening begränsade förutsättningar att göra några större ändringar i ett vårdsystem som i realiteten styrs av ett otal byråkrater. Det finns politiker som tar vården och äldreomsorgen på allvar, men likväl inte når fram, och de kan inte kan räkna med någon lång politisk karriär.
Ser man på utvecklingen av dialysen i Strömstad finns det skäl att fråga sig vad lokala politiker har bidragit med – bortsett från att skjuta över skulden på sina partikolleger i regionen.
Dialysen i Strömstad har varit "tillfälligt" stängd en längre tid och i en relativt tvivelaktig "utredning" som nu till slut avvecklar dialysen, är anledningen brist på personal i Strömstad. Det är i bästa fall en osanning och det blev utrett i ett inslag på SVT tidigare i år, där regionen i ett mejl till SVT tvingades medge att man aldrig hade sökt personal till Strömstad. Jag själv har kontakt med minst två som er kvalificerade för att hantera dialysen och som är bosatta i Strömstad. Detta rör sig om två viktiga arbetsplatser som försvunnit från Strömstad då regionen avvecklade dialysen.
Utredningen som ligger till grund för avvecklingen lider av uppenbara brister. Jag har en tid efterlyst svar på en rad konkreta frågor, hittills utan resultat. Däremot visar det sig att Nu-sjukvården med bistånd från Västfastigheter (ägt av skattebetalarna) som också äger sjukhuset i Strömstad ingått ett avtal om att hyra nya lokaler i Munkedal för 3 260 kronor per kvadratmeter (Stockholmsnivå) för sammanlagt 769 260 kronor per år, och dessutom investera cirka 4 miljoner i lokalerna. Detta när det finns fullt utrustade lokaler for dialysen på deras eget sjukhus.
När man konstaterar att den "tillfälliga" stängningen har pågått en lång period, är det märkligt att politikerna nu har så bråttom att avveckla dialysen, politiker som eventuellt är på väg att bytas ut.
Dialysen i Strömstad skulle kunna vara en del av ett mer omfattande medicinskt utbud samtidigt som man kan tillvarata det samarbete över gränsen som man hör om i politiska festtal, men där det inte sker mycket.
Jag har nu efter valet ett starkt hopp om att det kan vara möjligt att etablera en "Strömstadmodell" på sjukhuset med inspiration från "Norrtäljemodellen" med en rad medicinska faciliteter, öppet dygnet runt och med ett samarbete över gränsen både vad gäller behandling och bemanning. Jag har också ett starkt hopp om att dialysen blir en del av sjukhusets utbud. Inte på grund av byråkraterna, men trots dem.
Det väcks kritik från många håll när det gäller organiseringen och tillgängligheten inom sjukvården. Inte minst stora delar av primärvården. Enligt min uppfattning rör det sig om ett dyrt systemfel som kräver ändringar.
De utredningar som måste göras bör utgå från att landstingets befattning med sjukvården avvecklas.
Stein Rukin
Jour Strömstad
