I torsdagens upplaga av STNB påstår Sören Eriksson att han tar avstånd från personangrepp och vill diskutera sakfrågor. Det skulle kunna vara ett mästerverk i självironi, men verkar vara allvarligt menat. Som handläggare för detaljplanen för Båtvikenområdet har jag fått se denna oförmåga att hålla isär sak och person från första parkett.
Sören Eriksson ber i artikeln om exempel. Ett axplock av vad Sören skrivit om mitt arbete, då: ”…ett utstuderat beställningsjobb, ovärdigt varje seriöst arbetande planarkitekt” (2016/12/02), ”avslöjad med handen i syltburken” (2016/12/15) och ”…en planförfattare med dunkla motiv” (2017/09/06). Jag har också pekats ut med namn (2016/12/15) eftersom detta tydligen är så fantastiskt relevant för att kunna bedöma planförslagets innehåll.
Sören påstår också att han inte vill gå hem från ett möte utan att ha sagt vad man borde. Märkligt då att vare sig jag eller mina chefer mottagit ovanstående kritik från honom, vare sig när vi träffats eller efteråt. I stället basuneras det ut i etern med oklar mottagare och med lika stor effekt som att fäktas mot väderkvarnar.
Är detta ett acceptabelt sätt att uttrycka sig på? Jag tycker inte det. Det gläder mig att så många av våra politiker tar avstånd från ett hårdnande klimat, för politiker med Sören Erikssons inställning känns inte som ett framgångsrecept för samhället.
Jimmy Magnusson
Planeringsarkitekt
Läs Sören Erikssons svar på debattartikeln.