Förra veckan tog tidningen upp frågan om färjan över Bojarkilen igen. Den krånglar. Och det är inget nytt. Liberalerna vill då åter ha en bro över Bojarkilen. De lovade visserligen inför valet 2014 att man skulle fixa en bro omgående, men, som med så mycket annat, så bidde det inte ens en tumme. Trots att de haft alla möjligheter att driva frågan i fyra år. Nu, två dagar innan den nya kommunledningen tillträder påpekar de att frågan är angelägen! Det är så dags det!
Men det kanske är bra med en bro. Varför inte lägga en pontonbro längre in i kilen och göra en promenad- och cykelväg via Surbrunnen till Canning. Det skulle kunna ske redan i vår och förutom att det är en dokumenterat billig lösning är det en tillgång när man börjar bygga på Canning och färjan måste vara avstängd under lång tid. Ett förslag fanns färdigt redan för flera år sedan.
Men vad är då problemet med Bojan egentligen? Den har ungefär 50 000 passagerare årligen precis som färjan över Kostersundet. Men där går inte färjan sönder lika ofta. Där har man koll på vilka som använder den och framför allt hur man använder den.
Det har man inte i Bojarkilen: Där finns det tusentals färjekort generöst utdelade till främst Spahotellets gäster. Hotellet anser dessutom att de ska ha dessa kort gratis och vill inte betala ens vad de kostar att tillverka och än mindre bidra till reparationskostnaderna. Trots att hotellgästerna tveklöst står för största delen av driftsavbrotten.
Det har ju visat sig att de som får kort har begränsad förståelse för hur färjan ska användas. Ofta är den kraftigt överlastad och går då ryckigt och vingligt och stoppar vilket fördärvar bland annat växellådan då färjan startas igen på för hög växel mitt i sundet. Det kan närmast jämföras med att man stoppar in sju-åtta passagerare i en Volkswagen och försöker köra igång på fyrans växel i en uppförsbacke.
Det är alltså i första hand passagerarnas eget fel att färjan går sönder och det måste man ta tag i. Eftersom det är vi skattebetalare i Strömstad som betalar för alla reparationer men däremot står för ett litet antal överfarter är det rimligt med en uppstramning av hanteringen. Man kan till exempel utfärda nya kort som identifierar den som hanterat färjan vid haverier. Vid uppenbart missbruk ska det givetvis beivras. Spahotellet är kollektivt ansvarigt för sina gästers kort och kan förslagsvis ta ut en kraftig depositionsavgift av de som får låna kort så att de får tillbaka dessa. Kameraövervakning bör vara standard. Då går det inte att bortförklara ett haveri med materialfel om 25 glada hotellgäster försöker att köra färjan på det sätt som nämns ovan när de ska tillbaka efter en sen kväll på någon av stadens restauranter. Det förekommer bevisligen ofta.
Det finns utöver detta ett antal andra möjligheter att få koll på verksamheten, men skyll inte på Bojan! Den är nog ganska oskyldig i sammanhanget.
Lars Georgsson
